Fafner: Draken I Nordisk Mytologi

Medan de flesta är mest bekanta med berättelserna om Asgårds gudar när det gäller nordisk mytologi, hade vikingarna många berättelser om andra djur och hjältar som de använde för att förstå världen och föra vidare viktiga lärdomar. En av de mest intressanta karaktärerna från den nordiska mytologin, och förmodligen inspirationen till Tolkiens Smaug i The Hobbit, är draken Fafner. Men vad var Fafners historia enligt nordisk mytologi och vilka lärdomar hade Fafner för vikingarna? Fortsätt läsa vidare för att lära dig allt om historien om draken Fafner och Fafners sensmoral.

1. Dvärgen Fafner

Fafner eller Fafne (isländska Fáfnir) är känd som en stor drake eller orm, men började i själva verket sitt liv som en dvärg. Enligt nordisk mytologi var Fafner son till dvärgkungen Reidmar och broder till Utter och Regin. Alla fyra dvärgarna var duktiga trollkarlar och kunde förvandla sig till andra varelser. Det var med hjälp av denna förmåga som Fafner valde att anta formen av en drake.

2. Ursprungshistoria

Dvärgkungen Reidmar var extremt rik och bodde i ett hus av glittrande guld och skinande pärlor. Huset byggdes åt honom av hans son Regin som var en trollkunnig smed och hantverkare, och vaktades av hans andra son Fafner som ansågs starkare och mer aggressiv än hans andra två bröder, och därför bäst lämpad för uppgiften.

Fafners andra bror Utter var en fiskmästare och antog ofta form av en utter för att fånga sin fisk. En dag var de nordiska gudarna Oden, Loke och Höner ute på resa när de fick syn på Utter som förvandlat sig till en vacker utter. Loke dödar uttern med en sten och flår den för sin magnifika päls. Senare samma dag anländer gudarna till dvärgkungens hus och Loke kan inte låta bli att visa upp sin fångst. Reidmar, Regin och Fafner förstår omedelbart vad som har hänt och griper Loke och kräver honom på ersättning för att ha tagit livet av Utter.

Eftersom de är nordiska dvärgar värderar de guld högt. Dvärgarna kräver därför att Loke ska fylla det tomma utterskinnet med guld åt Reidmar. Loke minns att han tidigare samma dag såg en stor skatt i samma sjö som han hittade Utter. För att kunna återbetala sin skuld återvänder Loke till sjön och tittar ner i dess djup. Där ser han en mäktigt skatt som vaktas av en gigantisk gädda, en annan formskiftande dvärg vid namn Andvare. För att skona sitt liv från Loke går Andvare med på att överlämna hela sin dyrbara skatt, men ber om att få behålla en magnifik guldring vid namn Andvaranaut, en av många viktiga ringar i nordisk mytologi. Då ringen utgör det finaste föremålet i guldskatten vägrar Loki låta Andvare behålla ringen. Som ett resultat lägger Andvare en förbannelse över ringen för att bringa olycka och förstörelse till den som har ringen i sin ägo.

Loke överlämnar skatten till Reidmdar och använde den för att betala av sin skuld. Han överlämnar även ringen till dvärgkungen och varnar honom för förbannelsen, som redan börjat utöva sin förtrollning på Reidmar, som bestämmer sig för att behålla ringen för sig själv. Förbannelsen tar snabbt grepp om Reidmar och hans familj, och Regin och Fafner dödar slutligen sin egen far i sömnen för att kunna äga ringen för sig själva. Fafner bestämmer sig i sin tur för att han inte vill dela skatten med sin bror. Fafner förvandlar sig därför till en mäktig drake och driver bort Regin från deras fars hus. Han bestämmer sig sedan för att behålla sin drakform för att skydda skatten med sitt liv.

3. Draken Fafner

I nordisk mytologi betraktas drakar som symboler för stor styrka. Jörmungand eller Midgårdsormen, och draken Nidhögg som gnager på Yggdrasils rötter, är de två andra kända drakarna i nordisk mytologi. Precis som det var naturligt för Utter som var fiskare, att anta formen av en utter, var det naturligt för Fafner som hade enorm styrka och aggression, att anta formen av en drake.

Styrkan hos draken Fafner upprepas av hans koppling till skräckhjälmen. Skräckhjälmen verkar i nordisk mytologi ha varit en fysisk hjälm som fanns i Fafners skatt. Emellertid var skräckhjälmen också en nordisk runsymbol som används av vikingakrigare för att ge sig själva styrka.

Bild: Arthur Rackham, Public domain, via Wikimedia Commons

Förutom att vara en symbol för styrka representerar drakar i nordisk mytologi också girighet. Det var Fafners girighet och enfaldiga önskan att ha sin fars skatt för sig själv som motiverade honom att förvandla sig till en drake. Som drake andas han gift på marken som omger sin fars hus, vilket hindrar människor från att komma nära hans skatt. Han sprider också skräck som går in i hjärtat på alla som kommer nära skatten. Detta symboliserar tydligt de giftiga effekter som girighet kan ha på både människan och samhället.

4. Fafners dräps med svärdet Gram

Fafner dödas så småningom av kungasonen Sigurd, den stora hjälten i Völsungasagan. I fornnordisk mytologi fick han sedan namnet Sigurd Fafnesbane - den som dödade draken Fafner. Sigurd beskrivs som en fosterson till Regin som flyttat till ett annat kungarike för att arbeta som smed, efter att han drivits iväg från sin far Sigmunds hem av Fafner. I nordisk mytologi är Gram det svärd som Oden ger till Sigmund och som senare dennes son Sigurd använder för att döda draken Fafner. Då Regin är en trollkunnig smed, smider han ihop det brutna kraftfulla svärdet från Sigurds far, så att han kan hämnas sin fars död. Det är som betalning för denna gåva som Sigurd går med på att döda Fafner åt Regin, så att Regin själv kan hävda den förbannade ringen som fortfarande kallar hans hjärta.

Sigurd tros ha haft Odens beskydd. Enligt vissa berättelser stöter Sigurd på Oden i skogen, där kungen av de nordiska gudarna ger honom hästen Grane. Oden verkar också ge Sigurd råd och vägledning i sitt uppdrag att döda Fafner. För att döda draken smyger sig Sigurd in på Fafners territorium och gräver ett hål nära sjön där draken dricker. Siegfried planerar att gömma sig i hålet och sedan sticka draken i magen. Medan Sigurd förbereder sin attack dyker Oden upp och råder honom att gräva flera hål för att ge Fafners blod en plats att ta vägen. Sigurd lyckas med sin plan och dräper draken Fafner med svärdet Gram. När Fafner förblöder efter hugget varnar han Sigurd för att Regin, skatten, och i synnerhet ringen, kommer att bli Sigurds egen undergång.

Bild: Arthur Rackham, Public domain, via Wikimedia Commons

Regin som väntat i närheten på att Sigurd ska dräpa Fafner, kommer och dricker lite av Fafners blod för att återfå en del av sin styrka. Han ber också Sigurd att tillaga Fafners hjärta så att han kan äta det. Sigurd känner på hjärtat för att se om det är tillagat och slickar sig sedan om fingret, vilket ger honom förmågan att förstå fåglarnas språk. Detta gör att Sigurd kan kommunicera med Odens två korpar, som varnar honom för Regins planer på att döda Sigurd och behålla skatten för sig själv. Enligt den nordiska berättelsen dödar Sigurd sedan Regin, äter lite av hjärtat och tar så mycket skatt som han kan bära, inklusive ringen. Sigurd för sedan förbannelsen vidare till sin egen familj.

5. Fafners lärdom och sensmoral

Historien om Fafner fungerade för nordmännen som en varning mot girighetens mörka och destruktiva krafter och det farliga sättet som girighet kan spridas från far till son genom samhällen. Berättelsen om Fafner är en påminnelse om att rikedom inte ska hamstras, utan snarare användas för att bilda starka allianser och bygga samhällen där alla kan blomstra och stödja varandra. Detta var själva grunden för den nordiska kulturen.

Mycket av J.R.R.Tolkiens litterära verk har hämtat sin inspiration från den nordiska mytologin. Många paralleller går att dra mellan Fafner och den giriga draken Smaug från The Hobbit, samt mellan Fafner och Glaurung, som var Tolkiens allra första drake i hans berättelser om Midgård. Glaurung låg precis som Fafner bakom många hemska händelser och han dräpts till slut av Túrin efter att han huggit honom med svärdet Gurthang.