Europeiska Drakar - Fakta, Kultur Och Ursprung

Den europeiska draken är en mytologisk varelse, vanligtvis avbildad som en stor och kraftfull orm eller reptil, med magiska eller andliga egenskaper. Den europeiska draken som vi alla känner den, har troligen inget ensklit ursprung, utan förekommer i flera olika kulturer runt om i världen, löst baserat på utseendet hos en orm och möjligen resterna från dinosaurier. Medan de kinesiska drakarna generellt ses som välvilliga, ses de europeiska drakarna vanligtvis som ondskefulla.

Hur mycket vet du om europeiska drakar? Har du funderat på vad de västerländska drakarna faktiskt symboliserar? Läs vidare för att lära dig allt om Europas mest berömda mytologiska varelser.

1. Ursprunget till europeiska drakar

Ondskefulla drakar är framstående väsen i kristen tro. I Uppenbarelseboken 12:3 beskrivs en enorm röd drake med sju huvuden, vars svans sveper en tredjedel av stjärnorna från himlen ner till jorden (hålls vara symboliskt för fallna änglar). Det latinska ordet för drake, draco, betyder faktiskt "orm" eller "serpentin" och är så kopplat till den kristna föreningen av ormar och djävulen.

I europeisk mytologi är en drake en ormliknande legendarisk varelse. Det latinska ordet draco, som i stjärnbilden Draco, kommer direkt från det grekiska ordet drákōn. Ordet för drake i germansk mytologi och dess efterkommande är mask, vilket betyder "orm" eller "serpentin" På gammal engelska betyder wyrm "orm", draca betyder "drake". Trots att den är en bevingad varelse, håller den i allmänhet till i sin underjordiska lya, en grotta som identifierar den som en gammal underjordisk varelse, liksom den mytiska ormen, som var en källan till kunskap även i Edens trädgård. Troligtvis kommer drakarna i europeisk mytologi från ormkulten som finns i religioner över hela världen.

Det teoretiseras att de europeiska drakarna härstammar från romerska drakar. Romerska drakar utvecklades i sin tur från serpentinliknande grekiska drakar, kombinerat med persiska drakar, i den mix som präglade hybriden av grekisk/österländsk hellenistisk kultur. Den senare babyloniska draken i den hebreiska berättelsen om Bel och Draken, härstammar troligen till slutet av 2:a århundradet f.Kr. Uppenbarelseboken beskriver Satan som "en stor drake, flammande röd, med sju huvuden och tio horn". Mycket av Uppenbarelsebokens litterära inspiration är sen hebreisk och grekisk, men Uppenbarelsebokens drake, liksom Satan, är båda mer sannolika att ha kommit ursprungligen genom Persien. Kanske är våra skillnader mellan drakar av europeiskt ursprung och kinesiska drakar godtyckliga.

Även om det latinska ordet är draco, draconis, menar vissa forskare att ordet drake härstammar från det fornnordiska ordet draugr, vilket bokstavligen betyder en ande som vaktar en kungs gravhög. Hur denna bild av en hämndlysten skyddsande är relaterad till en eldandande orm är oklart. Många andra menar på att ordet drake kommer från det antika grekiska verbet derkesthai, som betyder "att se", med hänvisning till drakens legendariskt starka syn. I alla fall var bilden av en drake som en ormliknande varelse redan standard åtminstone på 800-talet när Beowulf skrevs.

2. Europeiska drakars utseende och egenskaper

De allra flesta av oss har en ganska klar bild av hur en europeisk drake ser ut, men utseendet hos olika västerländska drakar skiljer sig åt. Vissa drakar har stora vingar, andra är helt vinglösa. Vissa drakar har förmågan att prata eller andas eld, andra kan inte. Vissa är bara några meter långa medan andra drakar kan sträcka sig flera mil långa. Vissa drakar bor till och med i palats under vattnet, medan andra håller till i underjordiska grottor och inuti berg.

Under och efter tidig medeltid avbildades den europeiska draken typiskt som en stor, eldsprutande, fjällig, ödleliknande varelse med horn. Varelsen hade också fladdermusliknande vingar, fyra ben och en lång, muskulös svans. Vissa avbildningar visar även drakar med fjädrade vingar, brinnande maner, elfenbensspikar längs ryggraden och olika exotiska dekorationer. Kroppsfärgen på europeiska drakar varierar men vanligast är att den är grön, röd eller svart. Mer ovanliga färger som gul, blå eller vit förekommer.

Bild: Paolo Uccello , Public domain, via Wikimedia Commons

Den kristna kyrkan skapade flera legender om rättrådiga och heliga helgon som slogs mot Satan i form av drakar. Den mest berömda av dessa berättelser var Sankt Göran och draken, som enligt legenden räddar en stad från en hotfull drake. Drakar är välkända i katalanska myter och legender, inte minst eftersom Sankt Göran är Kataloniens skyddshelgon. Liksom de flesta drakar är den katalanska draken i grunden en enorm orm med två eller fyra ben, ibland även med ett par vingar på ryggen. Som i många andra delar av världen kan drakens ansikte likna den från ett annat djur, till exempel ett lejon eller en tjur. Som vanligt på andra håll kan katalanska drakar andas eld, där drakens eld förgör allt i dess väg. Katalanska drakar kan också avge en fruktansvärd lukt, som kan få allt som den nuddar vid att ruttna.

I folksagor innehåller drakblod ofta unika krafter, som håller dem vid liv längre eller ger dem giftiga eller sura egenskaper. Det har spekulerats i om att drakens utseende kan ha sitt ursprung i berättelser om stora ödlor som ockuperade Eurasien, eller att synen på gigantiska fossila ben från dinosaurier kan ha inspirerat till drakens storlek.

3. Typer av europeiska drakar

Det finns olika typer av europeiska drakar som beskrivs i västerländsk mytologi och litteratur. De vanligast förekommande drakarna är följande:

1. Wyvern är vanligt förekommande i medeltida heraldik. Wyverns visas normalt som drakar med två ben och två vingar. Vanligtvis avbildas den med en svans som slutar i en diamant- eller pilformad spets.
2. Hydra är ett ormliknande vattenmonster i grekisk och romersk mytologi. Hydran visas ofta med många huvuden, vars exakta antal varierar beroende på källan. I många berättelser var det vanligt att för varje huvud som höggs av växte två nya ut.
3. Wyrm, ibland Wurm eller Worm, är en benlös och vinglös havsorm som finns i vattendrag, vanligtvis hav men ibland även i stora floder och sjöar.
4. Lindorm är ett ormliknande sagomonster i nordeuropeisk folktro med antingen två eller inga ben. I nordisk och germansk heraldik ser lindormen likadan ut som en wyvern. Fafner, Midgårdsormen och Nidhögg är alla kända lindormar.
5. Zmey, ibland drak eller smok, liknar den konventionella europeiska draken, men har flera huvuden. De andas eld och kan ibland lämna spår av eld när de flyger. I slavisk och besläktad tradition symboliserar dessa drakar ondska.
6. Drac eller katalanska drakar, är ormliknande varelser med två ben (sällan fyra) och ibland ett par vingar. Deras ansikten kan likna andra djurs, som lejon eller nötkreatur.
7. Walesisk drake är en heraldisk symbol som syns på Wales flagga. Den röda draken har varit associerad med Wales i flera århundraden, men ursprunget är oklart. En teori är att romarna tog med sig draken under deras invasion av Storbritannien.
8. Knucker är en slags vattendrake som bor i fuktiga hål istället för grottor. Knucker sägs ha vingar och den har en gigantisk, slingrande havsormskropp.
9. Cockatrice är ett mytiskt odjur, i huvudsak en tvåbent drake eller ormliknande varelse med ett tupphuvud.

4. Hur kan europeiska drakar andas eld?

Olika försök att biologiskt förklara hur drakar kan andas eld har gjorts. Den mest realistiska teorin är det inte finns någon eld. Elden är snarare en metafor (eller en felaktig återberättelse) för syra som smälter genom nästan vad som helst.

En annan teori förklarar det som resultatet av kemiska reaktioner. I exempelvis Game of Thrones, förklaras elden som ett resultat av två olika kemikalier som är ofarliga på egen hand, men som antänds när de båda blandas då de spottas ut från två olika körtlar. Draken undviker skador genom att ha metalliska inneslutningar i vävnader och hud.

På samma sätt, i den klassiska serien Dragonriders of Pern av Anne McCaffrey, andas (genetiskt modifierade) drakar eld genom att svälja fosfinhaltiga stenar ("eldstenar"). Dessa stenar bearbetas till brandfarliga gaser i speciella magar som draken sedan kan andas ut efter behag. Gasen antänds av sig själv vid kontakt med luft. I denna teori behöver draken en konstant tillförsel av eldsten som bränsle för gasen.

5. Vad symboliserar europeiska drakar?

När kristendomen spred sig över hela världen fick draken en bestämd olycksbådande tolkning och drakar kom i Bibeln att bokstavligen representera Satan. Den kristna kyrkan skapade legender om rättrådiga och heliga helgon som slogs mot Satan i form av drakar. Den legendariska drakdödaren Sankt Göran är en populär symbol för den kristna tron.

I medeltida symbolik var drakar ofta symboliska för synd och förräderi, men också för ilska och avund, och symboliserade eventuellt stor olycka. Flera huvuden var symboliska för dekadens och förtryck, och även för kätteri. De fungerade också som symboler för självständighet, ledarskap och styrka. Färger bestämde ofta symboliken som en drake bar.

I hjälteresan (ett mönster som förekommer i många mytologiska berättelser) representerar drakar rädsla. Drakar anses ofta ha stor andlig betydelse i olika religioner och kulturer runt om i världen. I många orientaliska kulturer var, och i vissa kulturer än idag, är de vördade som representanter för naturens och universums främsta krafter.

6. Drakarnas betydelse i västerländsk kultur

Under medeltiden blev drakar populära figurer inom heraldiken, som förekom på banderoller, segel och andra symboler för auktoritet och militär makt. Drakdödande helgon pryder mynt från kristna riken men finns även i den islamiska världen. I Turkiet och Syrien, är den drakdödare som de kristna känner till som Sankt Göran, ibland vördad som Al-Khidr, ett muslimskt helgon medan andra menar att han är en islamisk profet.

Draken är ett av få monster inom europeisk mytologi vars huvudsakliga syfte är att vara en kraftfull och ondskefull motståndare som ska dräpas. De existerar alltså inte enbart för sin egen skull, utan de finns till som hinder för den modige äventyraren för att uppnå sina mål. Drakar har skildrats i fleratlet litteraturverk. De flesta av dessa framställningar av drakar har varit negativa. Fantasiförfattaren J.R.R. Tolken behöll denna syn på drakar med sin karaktär Smaug, en girig drake som blir offer för sin egen stolthet i The Hobbit.

Under 1900-talet började några fantasiförfattare gå utanför denna förutbestämda uppfattning. Flera författare, som Anne McCaffrey, började utforska ett släktskap mellan människor och drakar, något som liknade det mellan hästar och människor (även om drakarna i allmänhet var mer intelligenta och ofta kunde prata). Även filmer som Dragonheart (1996) har hjälpt till att förändra synen på europeiska drakar. I filmen framställs draken som en god varelse som i själva verket räddar människors liv.

7. En symbol för ondska och det övernaturliga

De västerländska drakarna fortsätter att fascinera och är ett återkommande inslag i våra böcker, filmer och serier där Game of Thrones och Hobbit är de mest populära exemplen.

Får du inte nog av den europeiska draken rekommenderar vi dig att utforska Dragon Cults stora sortiment av smycken med europeiska drakar! Vårt utbud består bland annat av halsband, fickur, örhängen, ringar och armband som låter dig bära den mest potenta av alla symboler för maskulinitet och grymhet, vart du än går.