Finns Drakar På Riktigt?

Drakar är bland de mest populära och fascinerande av världens alla mytologiska varelser. Berättelser om drakar är kända i många kulturer, från Amerika till Europa och från Indien till Kina. De har en lång och rik historia i många former och fortsätter att vara ett återkommande inslag i våra böcker, filmer och serier.

Nästan ingen tror på drakar nuförtiden, trots alla dyra specialeffekter som använts i Game of Thrones och Hobbit för att göra dessa mystiska vidunder verkliga. Ingen har någonsin hittat en livs levande drake, och det finns inte heller några fossiler av dem, så det är rimligt att anta att det inte finns några drakar och aldrig har gjort.

Men drakar har funnits i många former av berättelser, från muntliga sägner, sagor och myter till skriftlig litteratur och tidiga vetenskapliga undersökningar. Hur och när började människor egentligen tro på drakar? Fortsätt läsa vidare för att lära dig var draken härstammar ifrån och om drakar har funnits på riktigt.

1. Var kommer draken ifrån?

Det är inte helt klart när eller var berättelsen om draken först uppstod, men de stora, flygande reptilerna beskrevs redan hos de gamla grekerna och sumererna. Under historiens gång har drakar betraktats som både användbara och skyddande, andra gånger skadliga och farliga.

Ordet "drake" härstammar från det grekiska ordet drákōn, som betyder "orm" eller "jätte-havsfisk". I själva verket liknar de tidigaste mytologiska drakarna mer ormar än de gör dinosaurier eller pterosaurier (flygande reptiler).

Draken är ett av få monster inom mytologi vars primära syfte är att vara en kraftfull och fruktansvärd motståndare som ska dräpas. De existerar alltså inte enbart för sin egen skull, utan de finns till som hinder för den modige äventyraren. Andra mytologiska varelser som troll, älvor och älvor interagerar med människor (ibland vilseledande, ibland hjälpsamt) men deras huvudroll är inte som kombattant.

När kristendomen spred sig över hela världen fick draken en bestämd olycksbådande tolkning och drakar kom i Bibeln att representera Satan. De flesta människor under medeltiden som visste något om drakar kände till dem från Bibeln, och det är troligt att de flesta kristna vid den tiden därför bokstavligen trodde på draken.

Den kristna kyrkan skapade legender om rättrådiga och heliga helgon som slogs mot Satan i form av drakar. Den mest berömda av dessa berättelser var Sankt Göran och draken, som enligt legenden räddar en stad från en hotfull drake. Han kommer till undsättning för en ung prinsessa, skyddar sig med korsets tecken och dräper slutligen draken. Stadens medborgare, imponerade av Sankt Görans prestation av tro och mod, konverterar omedelbart till kristendomen.

Tron på drakar baserades inte bara på legender utan också på hårda bevis, eller åtminstone var det vad folk trodde för länge sedan. Mycket pekar på att drakar länge betraktades som verkliga djur. I årtusenden visste ingen varifrån de jätteben som ibland grävdes runt om i världen kom ifrån, och drakar verkade vara ett logiskt alternativ för människorna som då inte kände till dinosaurierna.

Bild: Paolo Uccello , Public domain, via Wikimedia Commons

2. Hur ser en drake ut?

De allra flesta av oss kan ganska enkelt föreställa sig hur en drake ser ut, men utseendet hos olika drakar varierar. Under medeltiden var drakar ett slags samlingsbegrepp för större reptiler i allmänhet och ofta syftar det på en storvuxen orm. Vissa drakar har stora vingar, andra är vinglösa. Vissa drakar kan prata eller spruta eld, andra kan inte. Vissa är bara några meter långa medan andra drakar är flera mil långa. Vissa drakar bor i palats under havet, medan andra håller till i grottor och inuti berg.

Som folkloristen Carol Rose skriver i sin bok Giants, Monsters, & Dragons, har drakar sammansatta drag från många olika djur, såsom huvudet på en indisk elefant, huvudet på ett lejon eller rovfågel i Mellanöstern, eller flera huvuden från reptiler som ormar. Kroppsfärgen kan variera från grön, röd och svart till mer ovanliga gul, blå eller vit.

Zoologen Karl Shuker beskriver ett brett utbud av drakar i sin bok Dragons: A Natural History, inklusive jätte-ormar, hydror, gargoyles, och de mer obskyra varianterna som basilisker, wyverns och cockatrices. I sin grund kan draken liknas vid en kameleont då den anpassar sig till kulturella och litterära förväntningar för sin era.

Forskare tror att drakens förmåga att spruta eld kommer från medeltida skildringar av öppningen till helvetet. Ingången till helvetet avbildades ofta som ett monsters bokstavliga mun, med eldsflammor och bolmande rök som symboliserar Hades som väller ut. Om man inte enbart tror på helvetets existens utan också på existensen av drakar som sataniska odjur, är kopplingen ganska logisk.

3. Kunde drakar flyga?

Bland djur med ryggrad har vingar utvecklats tre separata gånger genom historien: hos fåglar, fladdermöss och flygödlor. Varje gång utvecklades de på ungefär samma sätt: icke-flygande förfäder utvecklade gradvis sina framben till membranösa vingar som stöttas av modifierade fingrar. De stora flygödlorna anses vare de största djuren som någonsin har kunnat flyga. Detta innebär att för ett ryggradsdjur är det en balansgång att ha vingar. Du kan antigen ha armar eller vingar, men inte båda.

Kroppsgenetik är mycket väl bevarad, så även om det inte är omöjligt att föreställa sig ett ryggradsdjur med sex ben, så krävs det i själva verket ett stort evolutionärt språng. När extra lemmar uppstår tenderar de inte att vara adaptiva. Istället är de resultatet av fosterskador eller, vid några olyckliga fall, parasitinfektioner. Kanske är det just därför att det i så många moderna fantasyfilmer, från Harry Potter till The Hobbit, som den klassiska sexbenade draken har ersatts till förmån för en slankare fyrbensmodell. En sådan varelse kallas mer exakt en "wyvern", och den är åtminstone anatomiskt mer realistisk.

Det återstår fortfarande problemet med hur man får dessa enorma varelser att lyfta från marken. Lyckligtvis för drakar ger en annan grupp förhistoriska reptiler sina ambitioner för flygning lite hopp. Uppkallad efter en drake från uzbekisk folkkultur, de enorma Azhdarchidae flygödlorna var kanske de största djuren som någonsin har kunnat flyga. Dessa enorma ödlor kunde flyga, men det krävde en uppsättning specifika anpassningar. Dessa inkluderade ett ihåligt skelett för att minimera vikten, och robusta överarmsben för att förankra massiva flygmuskler. Azhdarchidae förlitade sig på deras redan betydande styrka i främre benen/vingarna för att skjuta upp sig i himlen. De behövde alltså inte oroa sig för att bära med sig alla sina benmuskler i luften efter att de har tagit fart. Detta innebär naturligtvis att de kunde bli mycket större. Våra hypotetiska drakar skulle alltså behöva ha samma kroppsliga anpassningar. Azhdarchidae spelade sannolikt en stor roll till upphovet av verkliga drakar.

4. Finns det drakar på riktigt?

Har det verkligen funnits drakar på riktigt? Om vi lämnar medeltida teologi åt sidan är det idag få människor som tror på den fysiska existensen av drakar på samma sätt som de exempelvis tror på existensen av Bigfoot eller Loch Ness-odjuret. Orsaken till detta är att draken (eller åtminstone den illustration av draken som är mest bekant för oss västerlänningar) helt enkelt är för stor och för magisk för att tas på allvar eller tro på. I vår moderna tidsålder med satellitbilder och smarta telefoner, är det helt enkelt osannolikt att alla gigantiska, bevingade drakar kan röra sig på land eller himmel osedda.

För bara några hundra år sedan spreds rykten om att drakar hade bekräftats av sjömän som återvände från Indonesien. Man rapporterade att man hade stött på drakar - Komodovaraner, en typ av jätteödla - som kan vara aggressiva, dödliga och bli så stora som 10 meter långa. En annan likhet med draken var att man trodde att en Komodovarans bett var särskilt dödligt, på grund av de giftiga bakterier som fanns i munnen. Den myten visade sig dock inte stämma av ett team av forskare från University of Queensland, som 2013 upptäckte att Komodovaranens munhåla är inte smutsigare än hos andra köttätare.

Västerländska forskare verifierade för första gången förekomsten av Komodovaranen omkring år 1910, men rykten och berättelserna om dessa fruktansvärda reptiler cirkulerade långt innan det, vilket kan ha bidragit till myten om draken. De som förr rapporterade att de sett en flygande drake uppfattade den ofta som en eldkvast på himlavalvet, något som påminner om en meteorit eller kanske av dagens berättelser om UFO-fenomen.

Drakar, i en eller annan form, har funnits i årtusenden. Tack vare storslagna sagor från J.R.R. Tolkien och George R.R. Martin, har drakar fortsatt att hålla igång vår kollektiva fantasi och de visar inga tecken på att sluta fascinera oss.